Serafers drömmar

 

Serafers drömmar - första delen i trilogin Stjärnan, gryningens son

 

 

Tänk om du fick reda på att du blivit till med ett alldeles särskilt syfte. Tänk om du fick reda på att du hade kommit till världen för att rädda den från den största katastrof mänskligheten någonsin stått inför. Skulle du inte vilja ta den chansen, uppfylla detta öde - kosta vad det kosta ville?

 

Och vad skulle hända om du fick reda på - genom hårda, obestridliga och matematiska bevis - att mänsklighetens tid var över, att allt vi åstadkommit och skapat snart skulle förvandlas till stoft och intet? Tänk om du fick veta att all konst, all glädje, alla tankar vi tänkt, all kärlek vi känt, att allt detta snart skulle förgås. Och tänk om du sedan upptäckte att det kan finnas en liten strimma av hopp, en mikroskopisk möjlighet att rädda världen genom att tvinga stjärnorna, evolutionen och ödet att tjäna dig - skulle du inte använda den möjligheten, hur högt priset än månde vara?

 

 

Efter att nedkämpat en hel stad återvänder serafernas ledare, general Kwanzo, med sitt byte: ett grönskimrande provrör med mystiskt innehåll som han överlämnar till Dômwelds härskare och sin överbefälhavare, kung Thomasion. Uppdraget är slutfört och generalen drar sig tillbaka för att slicka sina sår, tillsammans med sin älskarinna, astrologen Ghealbinë.

 

General Kwanzo har börjat tvivla: vad är det för sorts order de lyder? Hur många liv behöver släckas för att kung Thomasion ska få fatt i det han söker? Seraferna utgör Dômwelds slagkraftigaste vapen i såväl anfall som försvar: en bevingad elittrupp om hundra man, i det närmaste osårbara och ännu obesegrade i strid. Kwanzo behöver rådfråga sin vän och mentor doktor Cardano men ingen vet var denne befinner sig; han tycks vara spårlöst försvunnen. Tillsammans med sin handgångne man, kapten Ambrogael, och den skarpsinniga bibliotekarien Nymwë försöker Kwanzo reda ut vad som hänt doktor Cardano och samtidigt utröna vad det är kung Thomasion egentligen eftersträvar. Men väggarna har öron, Thomasion har spioner överallt och det viskas om att erövra förmågan att förutspå framtiden.

 

Serafers drömmar (augusti 2012) är en mörk fantastikhistoria där 1700-tal möter högteknologi och bibliska änglaväsen - och där den mäktigaste fienden alltid är den Store Guden Slump.

 

 

 

"De etiska spörsmål handlingen tvinnas runt är högaktuella för vår tid. Kan ständig övervakning av medborgarna motiveras med rikets säkerhet? Var går gränsen mellan genetisk design av människor och eugenikens rashygientänk? Och vad gör man med sin upplysta despot när han tappat greppet? Romanen kan läsas allegoriskt på fler än ett plan men fungerar samtidigt ypperligt som ett underhållande äventyr.

 

Actionsekvenserna är enormt spännande, bilderna väldigt suggestiva och det sexuella inneharing;llet riktat till vuxna. Ursula K LeGuin är uppenbarligen en av förebilderna, i kapitelmotton förekommer såväl filmen "Fight Club" som Nietzsche, och jag anar både tematiska och visuella referenser till Marvels superhjälteserier, hanterade med den äran. Håller intrigbygget genom hela trilogin kan detta bli riktigt, riktigt bra."

 

- Johanna Koljonen i Sydsvenskan

 

 

 

"Språkbruket är avancerat, karaktärerna nyanserade och intrigen stundtals väldigt spännande [...] Det som får Ola Wikanders bok att stå ut bland andra i genren är hans skaparglädje. Den lyser igenom och är svår att värja sig mot."

 

- Norrköpings tidningar

 

 

 

"De drygt 400 tätskrivna sidorna innehåller ett antal oväntade vändningar, och även om läsaren kan räkna ut en del under resans gång blir det aldrig förutsägbart. Författaren lyckas skickligt bygga upp spänningen och behålla den boken igenom, samtidigt som många etiska frågor ställs längs vägen. Utan att säga för mycket kan jag även säga att jag blev mycket överraskad av slutet [...] Den är välskriven, genomtänkt och slutet bäddar inför en spännande fortsättning i del två av den planerade trilogin."

 

- Bloggen Johanlindback.com

 

 

 

"Den absoluta behållningen med denna roman är språket. Det är en ren fröjd att få läsa en berättelse som känns så genomarbetad utan att det känns det minsta konstlat [...] [Det är] svårt att ändå inte fastna för berättelsen och detta på grund av karaktärerna. De rör sig i gråskalan och ingen är speciellt svart eller vit. Styrkan hos dem är att de är så pass självreflekterande och det ska bli spännande att se hur de kommer att utvecklas."

 

- Bloggen Smutstiteln

 

 

Denna site använder cookies för att analysera trafik. Du kan stänga av cookies i din webbläsare.

 

© Ola Wikander 2008 - 2015