Ibland tänker jag på Bayt al-Hikma.

Detta lärdomshus i Bagdad grundades på 700-talet e.Kr. av kalifen al-Mansur som en plats för kunskap och bildning - och i synnerhet för översättning till arabiska av verk på medelpersiska men senare också syriska och grekiska. Man ville bevara den lärdom och den kultur som skapats i det gamla persiska sassaniderriket och i den hellenistiska antiken. I denna Bayt al-Hikma - ''Visdomens hus'' - studerade man och arbetade man med matematik, astrologi och filosofi, med hela den stora lärdomstradition som vuxit fram ur antiken och den tidiga islamiska världen. Från vad som ursprungligen bara hade varit ett palatsbibliotek växte ett helt lärdomscentrum fram, och lärda från stora delen av världen samlades där för att förkovra sig, arbeta och översätta. Bayt al-Hikma blev ett av de största centrumen för lärdom i hela världen.

Där arbetade sådana giganter som filosofen och astrologen Yaqub ibn Ishaq al-Kindi och matematikern al-Khwarizmi, som givit upphov till både ordet ''algoritm'' (från hans namn) och ''algebra'' (från ordet al-jabr i titeln på hans verk Al-kitab al-mukhtasar fi hisab al-jabr wa-l-muqabala). Den store harranske hermetikern Thabit ibn Qurra var också aktiv i Visdomshuset, och han översatte verk av Apollonios, Archimedes, Euklides och Claudius Ptolemaios till arabiska. Vid Bayt al-Hikma skapades och vidarebefordrades mycken lärdom och kunskap, både inom humanistisk-filosofiska och naturvetenskapliga fält. Dessa sågs inte som konkurrenter, utan som delar av samma lärdomstradition. Dit kallades filosofer och tänkare från Indien och många andra platser, och Bayt al-Hikma blev på många sätt koncentratet av den islamiska guldålderns bildning.

Till sist förstördes Visdomshuset i den mongoliska invasionen av Bagdad år 1258 e.Kr. Berättelsen säger att Tigrisfloden rann svart av bläcket från alla böcker som kastats i floden. Lärda dödades, och kunskapscentrumet försvann. Det var ett slag mot lärdomstraditionen, men inte ett dödligt slag. Sådana slag har riktats mot den gamla lärdomen många gånger, och de kommer att göra det igen. Det viktiga är att det finns någon som aldrig ger upp, utan är beredd att föra kunskapen och idéerna vidare.

Idag har vi stora universitet med mängder av bibliotek och forskare. Vi borde kunna föra denna stora lärdomstradition framåt och expandera den. Istället blir kunnandet om filosofi och religion bara mindre, kunskaperna i de gamla språken, latin, grekiska, äldre persiska och arabiska, begränsas allt mer, och ett cyniskt nyttotänkande breder ut sig inom universitetspolitiken. Man lägger ned och begränsar de ämnen och de studier som skulle kunna upprätthålla kontakten med detta gamla kultur- och kunskapsarv, och i sin modernitetsiver bryr man sig inte längre om gamla tankar, idéer och språk. När Bayt al-Hikma grundlades för att bevara kunskapen, för att hålla lärdomen vid liv, tänker dagens beslutsfattare mer på genomströmning och pengar är på kunskapens själva mening. Idag ses det som viktigare att kunna sända en svensk ut i rymden än att översätta och studera gamla texter på gamla språk för att vidmakthålla en kunskapstradition. Ibland kan teknikfixering, nymodighetsiver och kunskapsförakt vara farligare än anfallande mongoliska härar.

Så ibland tänker jag på Bayt al-Hikma, och då och då undrar jag om vissa saker inte var bättre på 800-talet.

© Ola Wikander